En kort men ändå så lång resa.

På torsdag tar jag flyget och flyttar hem igen till mitt Stockholm. Det har varit en yttre men framför allt en inre resa att åka hit till den stora staden som kallas London. Jag har gjort saker jag aldrig skulle vågat göra hemma. Jag har gråtit, skrattat varit beslutsam, sen tvekat igen, rädd, ledsen, stark, glad, trött och helt slut av allt nytt som hänt i mitt liv. Men trots att jag nu åker hem igen av tusen olika anledningar, är jag så otroligt glad och inte minst stolt över mig själv att jag ändå åkte hit. Det kan ingen i världen ta ifrån mig!

Jag har insett tusen nya saker om mig själv, vilket har varit sjukt jobbigt, underbart och nyttigt.
Så jag åker hem med en bra känsla i magen men fy fasen vad jag vet att jag kommer sakna vissa delar av den här stressiga men också helt underbara staden! Vid åtta tiden på torsdag lyfter planet som ska ta mig hem till det så kallade vanliga livet igen men det kommer nog inte riktigt bli som förr, för jag är inte den samma och det känns bara bra och helt rätt. Nu ska jag bara njuta som en tok de sista dagarna jag har kvar här, sen kan jag åka hem och då ska jag göra saker jag tycket om riktigt mycket, ni ska bara veta hur mycket nya planer jag har i mitt liv. Någon sa - Man lever ju bara en gång och livet ska därför levas fullt ut!
Tack och ack för allt London!