Det bara brast.

Hur mycket känslor kan det finnas i en människa ? Allt bara brast ikväll, jag har gråtit, gråtit och gråtit igen. Just nu är jag är helt slut i både kropp och själ. Det verkar som att allt sakta har börjat landa och jag börjar ta in allt som hänt och händer i mitt liv, samtidigt som jag får en väldig panik över framtiden. Trots att det är ganska så jobbigt så är det ändå skönt att bara kunna släppa ut allt man känner och bara få vara i det. Och mitt i alla känslor kom jag också att tänka på alla fina människor som bara vill en väl och bryr sig så himla mycket. Gud vad vi människor kan vara fina ibland!

Fick äntligen öppna käften.

Igår var jag och sjöng i en soulgrupp/kör på typ tio personer och jag kan meddela att det var bland det bästa jag gjort på riktigt länge! Jag var i nuet och bara njöt av att få öppna käften och sjunga rakt ut! Dessutom sjöng vi en av alla mina favoritlåtar, Ain't no mountain high enough. Satan i gatan vad underbart det var!

Hösten kom i alla fall.

Idag tog jag tåget och bussen till South kensington för en sista fika med Maja. Sen när det var dags för henne att ta sig till sitt jobb ville jag dra iväg på egna äventyr. Så jag tog bussen igen och klev av och tog mig en långpromenad i ett väldigt höstligt London. Så här kan det se ut en måndag i Oktober när Simpan går loss med kameran på allt och lite till, hehe.

En kort men ändå så lång resa.

På torsdag tar jag flyget och flyttar hem igen till mitt Stockholm. Det har varit en yttre men framför allt en inre resa att åka hit till den stora staden som kallas London. Jag har gjort saker jag aldrig skulle vågat göra hemma. Jag har gråtit, skrattat varit beslutsam, sen tvekat igen, rädd, ledsen, stark, glad, trött och helt slut av allt nytt som hänt i mitt liv. Men trots att jag nu åker hem igen av tusen olika anledningar, är jag så otroligt glad och inte minst stolt över mig själv att jag ändå åkte hit. Det kan ingen i världen ta ifrån mig!

Jag har insett tusen nya saker om mig själv, vilket har varit sjukt jobbigt, underbart och nyttigt.
Så jag åker hem med en bra känsla i magen men fy fasen vad jag vet att jag kommer sakna vissa delar av den här stressiga men också helt underbara staden! Vid åtta tiden på torsdag lyfter planet som ska ta mig hem till det så kallade vanliga livet igen men det kommer nog inte riktigt bli som förr, för jag är inte den samma och det känns bara bra och helt rätt. Nu ska jag bara njuta som en tok de sista dagarna jag har kvar här, sen kan jag åka hem och då ska jag göra saker jag tycket om riktigt mycket, ni ska bara veta hur mycket nya planer jag har i mitt liv. Någon sa - Man lever ju bara en gång och livet ska därför levas fullt ut!
Tack och ack för allt London!

Mitt hjärta gjorde kullerbytta...

när vi kom fram till BRIGHTON!

Jag ville nästa gråta av lycka! Det var ju detta jag letat efter och ville uppleva när jag reser. Lugnet, havet, friheten, andas frisk luft och bara leva livet på riktigt.